Jag tänker tillbaka lite på min första vecka i Barcelona. När jag kunde sitta på vår lilla smala, tillfälliga balkong och blicka ner över den trånga, knappt 2 meter breda gatan nedanför. Jag tänker tillbaka på hur härligt det var att sitta där och dra in doften av kaffelukten från restaurangerna nedanför och havet. Hur de gamla gatorna som fanns runt omkring mig fortfarande kunde vara så otroligt vackra. Jag tänker tillbaka på lägenheten som låg mittemot vår, där balkongdörrarna alltid var öppna och där de sprang runt 4 katter. Vi fick för oss att ägarna av lägenheten hade dött för det var aldrig någon där och vi fick upp bilder där någon hade tagit en överdos och låg i sovrummet vi inte kunde se in i, haha. Men jag vill sitta på den balkongen igen och kunna blicka neråt på alla turister som går förbi, kunna fundera och fantsiera. Slippa ångest och sådant.