Idag får jag vara stolt över mig själv. Evelina skrev ett inlägg innan idag om hur stolt hon var över att hon gjort framsteg på lektionerna. Det ska hon vara. Vi ska verkligen vara stolta över oss för vi har kommit så himla långt på bara denna månaden. Allt vi innan inte sett som en klarhet blir allt ljusare och jag känner verkligen att det svåra i grammatiken har helt och hållet släppt för mig nu. Nu gäller det bara att inte glömma bort allt. För tro mig, det är MYCKET. Spanskan har ungefär 8 st olika former av dåtid och det svåra är att förstå när man ska använda dessa. Många av dem har vi inte ens i svenskan vilket gör det ännu svårare men nu verkar det ha lossnat för mig. Det är mycket tack vare hur lektionerna och våra böcker är uppbyggda som gör det lättare. Men självklart beror det mest på vår fina lärare Lucía som är så hjälpsam och förstår allt vi tänker och menar.