I love you Barcelona

 
Hej på er! Jag vet att jag har blivit lite dålig på att skriva här i bloggen men helt ärligt så händer det saker hela tiden här som gör att jag antingen inte hinner eller orkar. Det var som Evelina skrev i ett inlägg för någon dag sedan att om man inte har något för sig så sover man helst. 
 
I vilket fall som helst så har stora delar av veckan som varit gått ut på att gå till skolan och träna i vårt fina gym. Jag har även tillbringat veckan helt själv i min lägenhet vilket har varit en aning ensamt. Jag kontaktade skolan för jag var lite besviken då jag hade blivit lovad att få bo med andra ungdomar men de kunde inte göra något åt min situation så de sa "att jag helt enkelt fick stå ut". Det är vad jag också har gjort och försökt spendera så mycket tid med Evelina som möjligt. På kvällarna blir det ju svårt eftersom vi gärna inte åker tunnelbana själva då eller tar en taxi i onödan. 
 
I helgen var vi ute och åt på en supermysig restaurang där man fick plocka maten själv och sedan betalade man för antalet rätter man ätit. Alla rätter kostade lika lite och det var väldigt gott. Efter det tog vi oss till favoritbaren där vi träffade massa härliga personer och då vi blivit vänner med personalen hade vi oss en trevlig stund där. Vid halv två tiden tog vi en taxi till Evelinas lägenhet där vi hade sleepover. 
 
Idag kom det som tur var en tjej till min lägenhet som nu ska bo här ett tag. JAG ÄR INTE SJÄLV LÄNGRE, TACK OCH LOV! Hon var från Ryssland och heter Oksana och var supertrevlig som alla andra jag träffar här nere är. Vi åt lite lunch tillsammans och sedan letade vi upp hennes skola som låg i närheten och efter det visade jag henne området. Alltid lika roligt med nya männiksor. Det är ju lite därför jag är här, för att träffa nya människor och därför också min besvikelse på skolan som lovat mig ett större "umgänge" än mig själv och en massa himym. Men idag är jag glad. 
 
Något jag annat jag tänkt mycket på och det är hur mycket jag börjar tycka om Barcelona nu. Det är en fantastisk stad och jag kan knappt bärga mig tills jag får visa den för Lukas som aldrig varit här.
 
Jag saknar er där hemma ska ni veta. 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback