Ville bara slinka in här och berätta om mina mysiga dagar i Stockholm förra helgen. Mitt enda liv med Jonas Gardell, kladdkakemuffinsbak mitt i natten, en massa öl, en spelning på en skön bar, mer öl på retro och sedan nattekäk, promenader på söder och i gamla stan, pannkakemiddag med Rebecca och semlefrukost. Kunde inte bli en bättre helg om jag får säga det själv. Det var en fin helg. Mer fint åt folket. 

 

 

Lyckliga stunder som bara avlöser varandra. Ni vet sånt där som får en att dra på smilbanden lite extra. Som jobbintervjuer eller att jag fick samtal om att jag fått en ny aupair-son som kan vara den finaste på denna jord. Små kommentarer som får hela en att le inombords, när mamma bjuder på lunch och att även om man inte har det sådär perfekt så kan allt kännas så himla bra.

 

 

 

 

 

 

Jag har så mycket jag vill skriva om. Har så många tankar och idéer och vill bara skriva av mig. Men det får faktiskt bli en annan dag då jag har mer tid. Dagarna bara flyger iväg och jag har saker att göra HELA tiden. När jag inte tar hand om barnen eller hjälper till här hemma vilar jag (det behövs vill jag lova) eller så får jag åka med familjen på något häftigt äventyr. 

 

De är så gulliga här, de vill att jag ska upptäcka allt och se alla ställen i närheten så vi har hittils varit på en hel del ställen och äventyrat. Dels så tillverkar dem cider på ett speciellt sätt här i Asturias (provinsen) och förra helgen åkte vi till en av alla fabriker för att se processen. Jag var även, tillsammans med aupair-mammans kusin, i tisdags inne i huvudstaden Oviedo för att se den. Jag fick bokstavligtalat se allt. Det är svårt att förklara med ord hur det var men jag är förälskad. Jag blev så uppslukad av den vackra staden att jag inte ville lämna. Där fanns en otroligt vacker "gamla stan", en gigantisk park som var så kompakt att det var svårt att se himlen med söta björnar och påfåglar, miljontals mysiga caféer och restauranger och såklart Zara och de där vanliga butikerna som man kan gå in i om och om igen och alltid hitta lika fina saker. Och SÅ mycket mer. Man tänker ofta inte på norra Spanien som något speciellt men jag vill lova er att det är det. 

 

Imorgon ska jag på en ny utflykt till Gijón som är den näst störta staden i Asturias. Riktigt vad vi ska göra vet jag inte ännu men kul ska det bli. 

 

Jag har förutom bra kontakt med familjen blivit nära med mormor Dorinda. Hon och morfar Juan har inte mycket att göra om dagarna så jag går varje dag, vid klockan 1 och hälsar på dem och för att äta lunch med dem. Dorinda tycker det är fantastiskt kul att jag kommer för dels älskar jag hennes mat och så har hon någon att kolla på dokusåpor med. Det går en fantastiskt loj show på tv här i Spanien som ALLA kollar på och är ungefär som bonde söker fru fast utan bönder och allt utspelas i en studio... Men förutom dåliga såpor är det väldigt trevligt att prata med mormorn. Inte för att jag förstår precis allt hon säger till mig men jag nickar och ler och försöker hänga med i det mesta. 

 

Det finns så mycket mer att berätta men tar det i kommande inlägg. PUSS

 

Och så äntligen tänkte jag att det var dags för mig att uppdatera er lite. Jag vet egentligen inte riktigt vad jag ska börja för det har hänt så mycket på de sista dagarna och jag har ganksa mycket att berätta. Men jag känner att jag tar en sammanfattning så ni slipper läsa så mycket. 

 

Jag kom fram till Oviedo flygplats för redan 10 dagar sedan. Tiden rusar bara iväg och snart har det gått TVÅ (!!!!???) veckor sedan jag kom hit. Jag kände mig som hemma redan första dagen då familjen är helt otroligt snälla och välkomnade, jag tror inte man kan hitta en bättre aupair-familj. I vilket fall som helst så kom jag till huset som ligger i ett område som heter El Berrón, ungefär 1 mil från Oviedo stad. Om man kollar ut genom mitt fönster eller bara går längs gatorna här så ser man det vackra landskapet som sträcker sig så långt ögat kan nå. Tänk er böljande landskap, många kullar och dalar och allt är knallgrönt. De senaste dagarna har det även varit jättefint väder vilket är väldigt konstigt för att vara i norra Spanien i början/mitten på november tydligen, alla är helt förvånade över det faktum att man fortfarande endast kan gå i en långarmad tröja utan att frysa. 

 

Barnen jag tar hand om heter Juan och Miguel, är 3 och 6 år och världens sötaste små pojkar. Häromdagen när vi var ute och gick så stötte vi på några kompisar till familjen. Mamman presenterade mig och sa "det här är vår aupair, Julia" och då säger Miguel, den äldsta sonen "Nej mamma nu har du fel, hon är ju vår nya storasyster". Gulligare unge får man leta efter. 

 

Jag tar de till skolan på morgonen tillsammans med deras morfar och sedan har jag ganska mycket tid hemma fram till det är dags att hämta barnen igen. Sedan spenderar jag hela eftermiddagarna och kvällarna tillsammans med barnen genom att göra läxorna, leka och kolla på filmer. Och så äter dem vid tiotiden på kvällen vilket jag fortfarande tycker är väldigt ovant men det är så himla roligt att lära känna en ny kultur på djupet och på riktigt.

 

På dagarna äter jag lunch hemma hos mormorn och morfarn som också är helt fantastiska människor. Men då matvanorna är lite annorlunda som ni kanske förstått så äter det 3-4 olika maträtter istället för 1 som vi i Sverige brukar. Förrätt, huvudrätt och 1/ibland 2 efterrätter. Mätt blir jag helt klart och det är väldigt gott!

 

Jag trivs i vilket fall som helst väldigt väldigt bra här nere och alla tar hand om mig som jag vore en i familjen. Hoppas ni har det bra där hemma. Saknar er. 

 

De senaste två dagarna har iprincip endast gått ut på att flytta runt lite grann. Igår när mina föräldrar åkt och ägaren av lägenheten slängt ut mig tog jag mina väskor och begav mig mot det superfina hotellet som Evelina bodde på med sina föräldrar. Där fick jag checka in och sedan spenderade Evelina och jag dagen där genom att bara ta det lugnt i våra hotellsängar. Idag när vi vaknade tog vi en fralla och kaffe på ett fik bredvid hotellet och sedan när vi checkat ut från det hotellet promenerade vi vidare till vårt nästa. Här ska vi nu befinna oss till den 5-6 november. Det blir som ett bra avslut på vår "lilla" resa att få bo på hotell och bara mysa. Det blev en hel del bärande på tunga väskor och flyttande men nu är vi äntligen på plats. 

 

På bilderna ovanför ser ni vad jag, Lukas, mamma och Evelina gjorde i tisdags. Vi tog "linbanan" upp till Castell de montjuic och kollade på den fantastiska utsikten tillsammans med de tusentals ryssar som bestämt sig för samma sak. Det var molnigt och lite kyligt men vi njöt ändå. Dock trodde vi att skulle få ge upp det fina vädret som vi hoppats på under familjens vistelse men som tur var ändrade det sig och blev strålande väder sista dagarna.

 

Tiden går ju så otroligt fort här nere. Man hinner inte ens tänka utan tiden bara flyger förbi. Familjen har varit på besök här i en vecka nu och det känns bara som en dröm för tiden bara försvann. Men vi hann dock med att göra en himla massa roliga saker. Vi tillbringade kvällarna på mysiga restauranger, dagarna på stranden och vi turistade i Monserrat, vid Fuente magica och såklart i Sagrada de familia. Vi hade helt enkelt en toppenvecka. Det kändes bara så otroligt sorgligt att lämna dem idag igen för nu vet man att man inte kommer få se dem på ett bra tag. 

 

Jag åker vidare, från Barcelona nu på tisdag, en aning norrut för att fortsätta mitt äventyr. Vart det blir och vad jag ska göra får ni se i nästa inlägg. 

 

Nu har jag och Evelina i vilket fall förberett oss för de sista dagarna ihop och gjort oss hemmastadda på hennes fina fina hotell. Ni får sålänge lite bilder från min vecka med världens bästa familj. 

 

 

Vi poppade vår cava och njöt av vår ben and jerrys (som förresten Ryssarna aldrig provat, men dem älskade det) och utsikten såklart. Efter någon timme började fler människor ansluta sig till trapporna och efter ett tag var det rätt många som hade tänkt samma sak som vi. Någon man började spela piano och trots att det bara var låtar som "crazyfrog" var det väldigt härligt och njutbart.Ta er hit, jag ber er, det är ännu en väldigt vacker plats i Barcelona som man inte borde missa. 

 

På bilden längst upp ser ni utsikten och om ni tittar noga ser ni det som lyser längst upp på berget. Det är en plats och kryka som heter Tibidabo som har ett gammalt nöjesfält som är mer än 100 år gammalt. DIT vill jag åka. Jag får ta med familjen när dem kommer hit. 

 

Bjuder på en såndär typisk turistbild vid Fuente mágica dagen i ära. Det är söndag och jag och Evelina har haft en väldigt mysig helg. I fredags tog jag taxi till Evelina och vi fortsatte kvällen på en sjukt fin restaurang där vi åt godaste maten på länge. Det blir ju lätt så när man lever på pasta hela dagarna i veckorna att man vill njuta lite extra på helgerna. Man uppskattar maten mer då och även fast jag bara åt en hamburgare så njöt jag till fullo. 

 

Jag är fortfarande så ovan vid att de äter så himla sent här i Spanien. Att äta klockan 9 är alldeles för tidigt för dem och jag är när klockan är 8 oftast vrålhungrig och då är inga restauranger öppna. Men så kan det vara. Vad gör ni idag? Vad har ni gjort i helgen?

 

Jag har i vilket fall som helst kommit fram till ett beslut som känns så himla bra. Jag är glad och väldigt nöjd. Om några veckor bär det av för nya äventyr!